Minnen...

Hm ibland blir man helt förundrad!

Var ute på baksidan med Felicia (2½ år för er som inte känner oss) så säger hon helt plötsligt som vanligt med sin fulla inlevelse....*drar efter andan* Jag gick dä.... och pekar på den lilla kant grejen som ligger utanför vår enda rabatt....sen går hon bort till altanen och pekar på ena kanten....-Armor (farmor) sitta dä....och mamma sitta där så pekar hon på andra kanten, jag stå dä....säger hon och pekar igen på kanten vid rabatten....-tog på dä och ajajaj säger hon och håller om sitt lilla pekfinger.....
DÅ slår det mej...hon berättade just en grej som hände förra sommaren!!!!
Då hon var knappt 2 år....
Jag och svärmor satt på altankanten brevid varandra och tittade på henne när hon gick omkring och lekte lite i trädgården...så ställde hon sig på kanten och tog på rosorna och stack sej i fingret....att hon kom ihåg det, det var knappt jag gjorde det,trodde ALDRIG att hon kom ihåg det!!!!

Ganska fascinerande hur mycket de minns...och hur långt tillbaka de minns....konstigt det där med minnen....