OBS!!!! Varning!! Gnällig idag....

Känns som om allt bara rasar bit för bit.... När allt äntligen var klart efter mamma kom nästa smäll...pappa sjuk....och nu är han borta oxå....hur gick det här till egentligen?! Vad händer lixom!? Någon sa till mig att du får tänka att 2013 blir ett bra år....hmm jo men problemet var att det var exakt så jag tänkte om 2012...Nu kan det väl bara bli bättre...Men 2012 blev värre!! Problemen efter mammas bortgång drog ut på tiden, separationen som visserligen blev bra till slut men det var ändå en jobbig period...nya kärlekar som bara går åt h-vete, snart av me lägenheten och utsikterna för en ny verkar inte lovande....och så kom smällen me att pappa vart sjuk och bara några veckor efter så går även han bort.... Svårt att tänka att nästa år blir nog mitt år....i alla fall nu när man är mitt inne i skiten.... Många säger att man blir inte tilldelad mer än man klarar av att hantera....men då undrar jag: VEM FAAN BESTÄMDE ATT JAG SKULLE KLARA ALLT DET HÄR!!!!???? Den jäveln skulle jag vilja ta ett snack me!!! Förlåt...nu har jag nog gnällt av mig lite....tror jag behövde det....

Ibland känner man sig så fruktansvärt ensam trots att man har många vänner runt omkring sig....

Ibland önskar man att man sluppit träffa vissa människor....för att bespara sig själv sårade känslor eller krossat hjärta....när man kämpar emot så mycket man kan för att falla dit och ändå gör det....så faller man extra hårt när det inte blir som man tänkt sig.....

Att jobba skift

Jag måste säga att det här med att jobba skift är nåt jag aldrig trodde skulle passa mig...men nu när jag bara har barnen varannan vecka så passar de mig utmärkt! Det blir lixom inte att man hinner sakna barnen lika mycket och det var väl det man var mest rädd för... men nä jag stormtrivs med att ha det så här... Misstolka inte det här nu, jag saknar givetvis mina barn otroligt mycket! Men eftersom jag jobbar på kvällen när man normalt sett sitter hemma och i mitt fall inte har så stort umgänge så så hinner man inte tänka på saknaden så mycket....:)

Dagar som de här....

Det är dagar som de här...där det ska firas nåt som man inser hur ensam man egentligen är....tro nu inte att jag gör det här inlägget för att få folk att tycka synd om mig....bara lite reflektioner man har såna här dagar... De flesta har ju någon att fira...en mamma, en mormor eller en svärmor....det finns inte för mig längre...av både egna val jag gjort och val jag inte gjort men faktum är ändå faktum....det är dagar som den här som mani nser vad man saknar och hur mycket man önskar att livet inte vore så hårt och orättvist! Men samtidigt har jag som tur är några få vänner som finns där och förstår att alla dagar inte är så lätta....där man bara kan få vara... Så har jag ju faktiskt fantastiska barn och ett fantastiskt ex som kom och hämtade barnen för att åka och köpa morsdagpresent till mig....Tack söta Jompe för att du är en sån fin vän!

Här och nu...

Just nu.... precis just här och nu.....i denna sekund...känns mitt liv så där härligt och bra! Den där känslan av att faktiskt må bra i alla lägen....känslan av att faktiskt ha någorlunda koll på läget...är helt fantastisk! Trivs så där gott på jobbet! har arbetskamrater som är underbara på alla sätt.....De som lyssnar på mig på olika sätt både verbalt och på mina tysta omedvetna signaler....och så finns de ju som bara är roande på alla sätt....finns så mycket variation av människor på mitt jobb (finns väl på alla ställen antar jag) Mitt hem börjar så sakteliga ta formen av vad jag vill ha.... älskar att få krypa ner i min lilla soffa och bara vara...tända mina 311 miljarder ljus och njuta av att bara vara jag.... Eller när jag har mina prinsessor får vara med dem och mysa och gosa med dem och nu när sommaren kommer kan man ju hitta på massor ute! Samtidigt så börjar mitt sociala liv utvidga sig till nåt så mycket mer än det har varit sen separationen...träffar ofta nya människor och trivs med det...tänk att jag, lilla jag som alltid sett mig som en blyg tillbakadragen människa nog börjar inse att det är jag nog inte ändå....inte längre i alla fall.... skön känsla...när man ser att man har utvecklats.... Börjar inse att vissa människor möter man och utvecklar ett starkt band till-för ett tag- för att man ska kunna ha styrkan att ta svår beslut och agera på ett sätt man kanske vetat att man borde göra men inte riktigt vågat...men med hjälp av personerna man mött så kan man helt plötsligt det....men när det sen är gjort är det som om den personen gjort sitt i ens liv.....vet inte om ni förstår vad jag menar haha, men men....det bandet kommer alltid att finnas där även om man inte har samma relation till varandra senare i livet....

Träning

Jag skrev in mig på gymmet för några veckor sen och har varit där ett par gånger nu och det känns fantastiskt! Var längesen jag kände sån gnista för träning! förra veckan var jag på spinning och core och idag var jag på bodypump! kändes fantastiskt! Nu känner jag att jag bara vill tilbaka till gymmet nrä jag går därifrån...så denna gången kanske det blir en bra rutin på det här!

Det är en jobbig känsla när man ser en vän man tycker väldigt mycket om göra sig själv illa och falla in i dåliga vanor...men man kan inget göra mer än finnas vid dess sida......man känner sig så hjälplös! :(

Har nog hittat en ganska bra balans här nu..med barnen och livet och relationen till barnens pappa och allt som är runt om...ingen dum känsla faktiskt...att faktiskt få känna att det börjar lösa sig och bli bra igen...

Märkt...för livet.....?

Min underbara Felicia...hon har av någon anledning en förkärlek för märken....då är det inte märken som i klistermräken eller så,....utan märken på kroppen såna som blir efter typ kläder där de sitter åt lite eller när man suttit mot något som är mönstrat...ja ni fattar......hon kan helt plötsligt utan förvarning komma fram till mig och dra upp min tröja...slita tag i byxlinningen och dra ner den lite...för att se om jag har några märken...när jag då frågar vad hon gör...så kollar hon helt maniskt på mina märken och frågar om hon oxå får såna när hon blir stor... Vet inte var denna fasiantion av märken kommer ifrån....men rolig är hon...nu satt hon i soffan...så sprang hon ut i hallen...så kom hon tillbaka...mamma kolla jag har märken på HELA armen!!!! så nu sitter båda tjejerna i soffan och försöker få märken....stolliga barn....

Det finns Vänner och så finns det Vänner och så finns det vänner.....

Ja det är det där med vänner.... Har insett så här efter separationen att det är inte många Vänner man har....några enstaka få... Har några fantastiska vänner som jag verkligen vill tacka för att ni finns....en av er har stått ut med att jag halvt om halvt har flyttat in lite då och då...med och utan barn....inga problem...du ga mig extranyckeln utan minsta tvekan! Du har orkat lyssna på mig både när jag har varit på toppen och mått prima och lika så när jag har mått mindre bra.....att du orkat lyssna på allt mitt dravel! Meeen du vet vad jag sa....har nåt i tankarna....;-)så finns det ju även de man har kunnat ringa när som...eller som rättare sagt har ringt mej och kollat hur jag har mått...Tack! Sen har vi de där Vännerna....som är ett par och som man liksom lärt känna som det par vi var en gång Exet och jag...och trots att vi har gått skilda vägar nu så finns ni kvar...som vänner till oss båda! DET är det inte många vänner som gör....tyvärr har man insett att allt för många tar parti för någon av oss...och det är ju lite synd...varken jag eller Jompe tycker att man som vän ska behöva välja sida...varken han eller jag har nåt emot att en vän är vän till den andre...Åter till vänparet.....när beskedet nådde er så stöttade ni oss båda på den nivån vi var var och en för sig...jag där jag var i mitt beslut och Exet där han var i sin del i det hela....Fantastiskt!! Ni kunde lyssna på mig och glädjas eller gråta med mig och likaså med Exet...Tack mina fantastiska vänner!

och så är det vännerna.....de som man trodde var ens sanna vänner..som man själv har stöttat i olika kriser...både kärlek och andra livskriser....men som nu, när man hör av sig, lite försiktigt men ändå ganska tydligt undviker en....det är lite sorgligt faktiskt.... Tro nu att jag inte VET att mitt agerande inte varit det ultimata i alla lägen i det här men jag vet oxå och det borde mina riktiga vänner oxå inse att jag aldrig hade agerat så här om allt hade varit bra som det var.... Exet och jag har alldeles säkert en ganska ovanlig relation till varandra idag...vi är vänner, där vi kan prata om varandras nya om det nu finns någon ny i våra liv....och det är kanske inte så vanligt så här nära inpå separationen...men det kanske oxå är ett tecken på att det var rätt beslut...Vi har båda kommit fram till att det var det bästa för oss alla.... SÅ till mina fantastiska VÄNNER....TACK för att ni finns...kan inte fatta att man har lyckats få såna underbara vänner i mitt liv...

Årets bästa....hittills....

Har man två små tjejer med långt hår vet man vilken kamp det kan va när man ska borsta håret på dem....tovorna blir många och tårarna lika så.....men så hade Jompe fått en grej av en kompis som är helt fantastisk!!! måste bara få visa er (som inte har sett den då) helt magisk mot tovorna!

Resor och nygamla bekantskaper...

Japp jag tänkte minsann att jag ska ta mej en resa till Blekinge nästa helg och hälsa på lite vänner....ska bli underbart! Tänkte passa på att ta de den helgen man inte ha barnen för att få en chans att verkigen umgås och prata med dem man träffar....inte alltid man hinner det annars....ska bli mysigt att träffa Belle och hennes familj! Var längesen nu! Sen ska jag passa på att träffa lite annat folk jag inte träffat på massa år! ska bli roligt! Tror det var 6-7 år sen sist och då var det under inte så roliga omständigheter innan dess var det nog 13 år sen sist...så det ska bli roligt....

Vilken härlig helg det har varit...och den är inte slut än! I fredags hade jag bara en sån där skön hemma kväll med film och lite smått och gott...och igår hade jag städ och tvättdag så det var fullt upp...kvällen var väl inte någon större förändring från fredagen förutom att jag hade ett fantastiskt mysigt sällskap...och idag!!! idag får jag äntligen mysa med mina små trollungar igen!! som jag längtar efter dem! hoppas de har saknat mig lika mycket!

Hittade en löjligt snygg klänning på cassels igår...en klänning som jag för ett tag sen aldrig skulle kommit i, men när jag provade den igår så satt den som klippt och skuren för mig.....enda problemet....har nog ingen större användning för en sån klänning...inte direkt en klänning man går med till vardags...men snygg var den...ska se om jag kan hitta en bild på den, har försökt hitta den på nätet men no luck just yet...

Storleksbekymmer....

Hmmm inte lätt det där med vikten..... Man kollar runt lite på olika bloggar och många handlar om den....jag har länge vägt mer än jag skulle önska. Har inte hittat ett bra sätta att gå ner i vikt och sen stanna där...har sagt att jag skulle vilja gå ner åtminstone 10 kilo och nu efter separationen så har jag gjort det utan att egentligen tänka på hur det gick till....så nu står man där...och är superglad! men samtidigt så kommer det ju problem med att gå ner så mycket så snabbt....kläderna är ju helt plötsligt alldeles förstora.... och när man kommer till underkläder så brukar det ju följa varann lixom...men i mitt fall som då inte är riktigt nöjd med att ha en stor byst har det inte hänt så mycket...runt om har jag gått ner flera storlekar men kupan är tyvärr lika stor....det blir genast ett problem....65-70 f-g är INTE lätt att få tag i...inte om man vill ha en snygg skapligt billig Bh.....så då får man vända sig till dyra affärer och hur fasen ska man ha råd med Bh-ar för 500 spänn...ja kanske en...men sen då....Hur gör folk som har lagt in för att få större bröst....fattar inte nåt... Var köper ni era underkläder? Vad är ni beredda att ge för en Bh?

Jag älskar verkligen mina barn mer än någonting annat...men ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta... Är hemma och vabbar med Nova 3½, så satt hon och lekte med Felicias leksaksringar...så sa jag att- Jag tror inte att Felicia vill att du har dem.... till svar får jag av mitt lilla monster.....- Nähä....med kaxig röst....paus.....Men jag tror inte du ska säga till mig..... Vad ska man säga...jag har i alla fall inte lärt henne det där..kan jag säga...hihi....

Denna veckan har jag barnen och jag njuter. Vi hann tyvärr bara jobba en dag så var et dags att vara hemma och Vabba idag....Jompe vabbade hea förra veckan, så idag fick ajg vara hemma med Nova...hon var röd i ögonen och sa att det kliade och skavde...de trodde på ögoninflammation på förskolan men jag börjar undra...hon har inget var eller nåt sånt...så jag vet inte vad jag ska tro....hon är pigg för övrigt, lite snorig men det är ju alla nu för tiden verkar det som...ja ja vi får se.... Felicia fick gå till förskolan ändå...hon ville så gärna vara med på motoriken de skulle ha idag...så jg hade inte hjärta att säga nej,...hon missade det förra veckan oxå nämligen...så henne ska vi snart hämta igen...härligt att hon trivs....

Nu har det gått lite framåt...äntligen...jobbigt när man står stilla och inte vet hur man ska gå vidare....Men nu har jag i alla fall flyttat till min lägenhet och än så länge trivs jag. Jag tror att det här kan bli nåt bra för oss alla...i slutänden....känslorna är far fortfarande upp och ner... men det är så det får vara ett tag nu...

Ett enda virrvarr i min kropp just nu...så mycket känslor glada som ledsna...vill så mycket men kan göra så lite...sitter fast lixom...vill komma framåt.... Nåja får se vad som händer....