Ja det är det där med vänner....
Har insett så här efter separationen att det är inte många Vänner man har....några enstaka få...
Har några fantastiska vänner som jag verkligen vill tacka för att ni finns....en av er har stått ut med att jag halvt om halvt har flyttat in lite då och då...med och utan barn....inga problem...du ga mig extranyckeln utan minsta tvekan! Du har orkat lyssna på mig både när jag har varit på toppen och mått prima och lika så när jag har mått mindre bra.....att du orkat lyssna på allt mitt dravel! Meeen du vet vad jag sa....har nåt i tankarna....;-)så finns det ju även de man har kunnat ringa när som...eller som rättare sagt har ringt mej och kollat hur jag har mått...Tack!
Sen har vi de där Vännerna....som är ett par och som man liksom lärt känna som det par vi var en gång Exet och jag...och trots att vi har gått skilda vägar nu så finns ni kvar...som vänner till oss båda! DET är det inte många vänner som gör....tyvärr har man insett att allt för många tar parti för någon av oss...och det är ju lite synd...varken jag eller Jompe tycker att man som vän ska behöva välja sida...varken han eller jag har nåt emot att en vän är vän till den andre...Åter till vänparet.....när beskedet nådde er så stöttade ni oss båda på den nivån vi var var och en för sig...jag där jag var i mitt beslut och Exet där han var i sin del i det hela....Fantastiskt!! Ni kunde lyssna på mig och glädjas eller gråta med mig och likaså med Exet...Tack mina fantastiska vänner!
och så är det vännerna.....de som man trodde var ens sanna vänner..som man själv har stöttat i olika kriser...både kärlek och andra livskriser....men som nu, när man hör av sig, lite försiktigt men ändå ganska tydligt undviker en....det är lite sorgligt faktiskt....
Tro nu att jag inte VET att mitt agerande inte varit det ultimata i alla lägen i det här men jag vet oxå och det borde mina riktiga vänner oxå inse att jag aldrig hade agerat så här om allt hade varit bra som det var....
Exet och jag har alldeles säkert en ganska ovanlig relation till varandra idag...vi är vänner, där vi kan prata om varandras nya om det nu finns någon ny i våra liv....och det är kanske inte så vanligt så här nära inpå separationen...men det kanske oxå är ett tecken på att det var rätt beslut...Vi har båda kommit fram till att det var det bästa för oss alla....
SÅ till mina fantastiska VÄNNER....TACK för att ni finns...kan inte fatta att man har lyckats få såna underbara vänner i mitt liv...
3 kommentarer:
Vänner är viktigt !! Kör hårt tjejen. // Maria
Tur man alltid har sin familj när vännerna tryter....eller?
Jo, problemet är att i mitt fall finns det inte så mycket mer än en syster, 40 mil härifrån, kvar av min familj....så det ä rinte så mycket av den varan heller... ;-)
Skicka en kommentar