Det är dagar som de här...där det ska firas nåt som man inser hur ensam man egentligen är....tro nu inte att jag gör det här inlägget för att få folk att tycka synd om mig....bara lite reflektioner man har såna här dagar...
De flesta har ju någon att fira...en mamma, en mormor eller en svärmor....det finns inte för mig längre...av både egna val jag gjort och val jag inte gjort men faktum är ändå faktum....det är dagar som den här som mani nser vad man saknar och hur mycket man önskar att livet inte vore så hårt och orättvist!
Men samtidigt har jag som tur är några få vänner som finns där och förstår att alla dagar inte är så lätta....där man bara kan få vara...
Så har jag ju faktiskt fantastiska barn och ett fantastiskt ex som kom och hämtade barnen för att åka och köpa morsdagpresent till mig....Tack söta Jompe för att du är en sån fin vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar