söndag

Söndagen den veckan jag haft barnen är dagen jag känner mig som mest ensam. Aldrig känns det så tomt å ödsligt som då... alla tankar om veckan som varit, ångesten över de gånger man blivit arg på tjejerna för nån liten sak....saknaden efter dem och saknaden efter någon att älska å bli älskad av. Saknaden efter min kära mamma...allt bubblar upp då.... visst har jag vänner jag skulle kunna besöka, men när man känner så här är man inte alltför social....så vilket är bäst egentligen. ?.att vara ensam me alla sina tankar å göra det jag hatar mest...ligga å tycka synd om mig själv...eller ge sig ut å försöka va social.... Idag blev i alla fall valet att va kvar hemma.... Trött och ledsen på det livet ger mig nu.....