Det har ändrats lite här, numer lämnar jag barnen på skolan på måndag morgon och hämtar dem på måndagen efter när jag jobbat klart. Första dagen var lite jobbig då söndagskvällen blev tyst å tom. Men däremot blev ju söndagen då jag brukar lämna dem inte blev då tom :) hade en härlig avslappnad vecka med dem, inte alls så mycket bråk som det brukar vara. På lördagen var vi hos sara och hennes familj å tankade energi... hehe eller jag gjorde det och barnen lekte åhade kul. Sex små tokiga tjejer var det som sprang omkring å stojjade och lekte med kaninerna och kycklingarna. Bara sååå härligt å sitta å njuta av barnens skratt och ljudet av springande små fötter. önskar av hela mitt hjärta att jag kunde hitta ett litet hus till mig och tjejerna där vi kunde få ro å tid å tanka energi hemma istället :)

söndag

Söndagen den veckan jag haft barnen är dagen jag känner mig som mest ensam. Aldrig känns det så tomt å ödsligt som då... alla tankar om veckan som varit, ångesten över de gånger man blivit arg på tjejerna för nån liten sak....saknaden efter dem och saknaden efter någon att älska å bli älskad av. Saknaden efter min kära mamma...allt bubblar upp då.... visst har jag vänner jag skulle kunna besöka, men när man känner så här är man inte alltför social....så vilket är bäst egentligen. ?.att vara ensam me alla sina tankar å göra det jag hatar mest...ligga å tycka synd om mig själv...eller ge sig ut å försöka va social.... Idag blev i alla fall valet att va kvar hemma.... Trött och ledsen på det livet ger mig nu.....

Förlåt att jag är så där gnällig å tråkig. Men det är min blogg och jag skriver va jag vill... ni vet de där dagarna när man känner att man hade velat ha nån som fanns där och höll om en när man som mest behöver det....det här är en sån dag......

Man kan tycka att nu när huset är sålt å jag har egen lägenhet och ett jobb så borde ju allt kännas som om det går bra å framåt, men tyvärr gör det inte det. Har ett ex som vägrar släppa taget, på så sätt att han lämnar inte tillbaka saker som är mina och sprider rykten om mig som han tror är sanna. Försöker trycka ner mig och knäcka mig mentalt, jag för min del vill bara ha mina saker och kunna lämna tillbaka hans för att sen kunna gå vidare.många säger skit i grejerna och jo visserligen skulle jag kunna göra det men samtidigt varför! Ska han ha rätt att göra somhan vill bara för att han är sur på mig. Vet bara inte hur jag ska kunna få honom att släppa mina grejer å släppa mig så vi båda kan få gå vidare.....

Fundersam

Sitter här å funderar på livet med alla dess svängar och virvlar. Har hänt så fruktansvärt mycket de sista åren, förlorat min mamma separerat från barnens pappa, flyttat, träffat nya människor och lämnat vissa av dem bakom mig (tack och lov) flyttat igen och flyttat igen. Däremellan har jag även förlorat min pappa, även han i cancer. Jag har förlorat vänner och fått nya och även återknutit kontakten med vänner jag trodde jag förlorat. Det har varit mycket upp och ner som ni förstår. Mest ner känns det som, men trots allt så känner jag att jag har fötterna på jorden. Ska inte sticka under stolen med att jag bitvis mår skit!! Men mitt i allt har jag hittat några få diamanter som finns där oavsett vad. Så tack för att ni finns!

Oj oj va längesen det var jag skrev nu!!! Hmm har nog haft ett långt å jobbigt år... det börjar väl lugna ner sig lite nu i alla fall. Nu har jag fått en egen lägenhet i alla fall. En väldigt liten lägenhet men den är min! Jobbar fortfarande på tvätten här i stan. Trivs fortfarande lika mycket!! Har helt enkelt haft turen att få fantastiska arbetskamrater som ställer upp å lyssnar när jag behöver det! Tack för att ni finns!